Där satt jag i bilen. Kaos var hemma, älskade mor körde och de två små tvåbentingarna som huserar i huset satt bak i bilen och halvsov. Vi hade varit på tripp till Ikea och var påväg hem. Mamsen började prata om Hd röntgen på en av sina tikar, två år gammal. Stor dam. Sen ler jag och säger "min lillkille blir stora herren på tisdag. Han ska få 12 veckors vaccineringen då". Leendet sträcker sig från öra till öra och stoltheten svämmar över. Stora killen. Min kille. 3 månader. Åh.
Ibland känner man sig lagomt löjlig som matte :)
Om drygt en timme tassar han nyfiket in hos veterinären med en viftande svans och vill hälsa på allt. Han kommer bli sååå glad när han får hälsa på nya människor. Min stora kille, om drygt en vecka är det dags att åka till brukshundsklubben en gång i veckan och ha skoj. Mattes stolthet svämmar över. Stora killen. Javisst!
tisdag 10 augusti 2010
måndag 9 augusti 2010
Vart tar tiden vägen?
Tiden flyger iväg. Vi kliver upp på morgonen runt 5 (helt och hållet Kaos ide) och en stund senare är det kväll. Tvåbenta småttingar går och lägger sig och Kaos han kör samma ritual (även det hans egna ide).
Vad händer då på dagarna som rullar på så himla fort? Kaos han spenderar dagarna med att upptäcka världen, busa med barnen och bli kändis i kvarteret. Det är ganska vanligt att barnen i området säger "hälsa till Kaos" eller "hur mår Kaos idag?" när man sätter sina fötter utanför huset utan Kaos. Älskad av alla han möter, det är Kaos i ett nötskal. Det finns en hel hög hundrädda barn i området, men en efter en får modet till sig och hälsar på lilla herren och herren ja han år så duktig så. Kaos sitter lugnt och låter sig bli klappad av de rädda barnen, och av de som inte är rädda ser han till att överrösa med pussar. Han har blivit lyft, kollad i öronen, pillad på tänderna, klappad och smekt och han gör det med en sådan glädje att svansen omöjligt kan sluta gå som en propeller. När Kaos fått nog går han bara därifrån "vi syns en annan dag Kaos" ropar barnen och ser på när kvarterets lurviga gladfis tågar iväg på nya äventyr.
Vad händer då på dagarna som rullar på så himla fort? Kaos han spenderar dagarna med att upptäcka världen, busa med barnen och bli kändis i kvarteret. Det är ganska vanligt att barnen i området säger "hälsa till Kaos" eller "hur mår Kaos idag?" när man sätter sina fötter utanför huset utan Kaos. Älskad av alla han möter, det är Kaos i ett nötskal. Det finns en hel hög hundrädda barn i området, men en efter en får modet till sig och hälsar på lilla herren och herren ja han år så duktig så. Kaos sitter lugnt och låter sig bli klappad av de rädda barnen, och av de som inte är rädda ser han till att överrösa med pussar. Han har blivit lyft, kollad i öronen, pillad på tänderna, klappad och smekt och han gör det med en sådan glädje att svansen omöjligt kan sluta gå som en propeller. När Kaos fått nog går han bara därifrån "vi syns en annan dag Kaos" ropar barnen och ser på när kvarterets lurviga gladfis tågar iväg på nya äventyr.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
